Pandikulering handlar inte bara om att sträcka på sig – det är en viktig rörelse som hjälperfascian och nervsystemetatt samarbeta bättre. Fascian är det vattniga flerdimensionella nätverk som omsluter och förbinder muskler, leder, celler och organ. Där vårt nervsystem förbinder kroppen med hjärnan. När vi är stillasittande länge, utsätts för stress eller upplever spänningar kan fascian bli torr och det i sin tur upplevs som stelhet vilket begränsar i sin rörlighet. Det kan leda till värk och smärta, särskilt i områden som höfter, ländrygg och nacke. När vi pandikulerar skickas signaler genom fascian till hjärnan, som registrerar var det finns spänningar eller obalanser. Hjärnan kan sedan skicka rätt åtgärder för att justera och frigöra dessa spänningar. Det är därför en enkel sträckning kan kännas så skön – den hjälper kroppen att "nollställa" sig och hitta tillbaka till en mer avslappnad och balanserad känsla. Så om du ofta känner dig stel och spänd – testa att göra en medveten pandik

Vad är fascia och varför är det viktigt? Jag ska under våren fördjupa mig i fascia och det första jag ska lära mig är hur det stavas, för det är inte helt självklart :) Fascia som begrepp fick jag till mig första gången under min yogalärarutbildning. Då sas det att fascia är ett samlingsbegrepp för bland annat bindväv. Bindväv var något jag hade hört talas om och att vi kan påverka vår bindväv bland annat när vi utför YINyoga. Som jag nu har förstått det så är det så mycket mer än det som kallas bindväv. Fascian är den vattniga delen av oss. Låter kanske konstigt men om man tänker att det finns ett organ i kroppen likt ett flerdimentionellt spindelnät bestående av bland annat vatten. Kort sagt är fascia ett komplext nätverk av vätskefylld bindväv som omsluter och förbinder allt i kroppen: muskler, ben, organ och till och med celler. Det fungerar som en kommunikationsväg och som en stöttande struktur som håller ihop kroppen som en helhet. Fascian är den som tar emot stötar och omformar

Håll i vanan för att få en rutin! Det låter kanske lite tjatigt, men det är just vad det måste vara för att det ska bli av. Att göra något ofta men lite skapar en rutin en vana som man inte vill prioritera bort. Tänk bara på att borsta tänderna. Inte låter du bli att borsta dina tänder (eller kanske nån gång, men visst känns det lite konstigt)? Om jag tänker tillbaka på när jag var liten och mina föräldrar sa att man var tvungen att borsta tänderna så kan jag komma ihåg att jag tyckte det var rätt trist. Men idag tänker jag inte ens på att ska jag borsta tänderna eller inte utan bara gör det. Det har ju blivit en vana en rutin jag inte vill vara utan. Så är det med rutiner. För ett par år sedan bestämde jag mig för att jag skulle gå en promenad varje morgon under ett år. Visst det kan låta långt och lite smått oöverstigligt att verkligen göra det varje morgon. Men sagt och gjort så var jag igång och jag lyckades faktiskt så när som på några få dagar. Och nu vill jag helst inte vara uta