När vi känner efter kan det bli för mycket. Men jag vet också att de allra flesta känner efter för lite. Eller kanske mer rätt, man ignorerar det som känns. Antingen med ledorden, jag har inte tid att vara sjuk, ha ont eller vila. Eller så kommer orden och ursäkterna så som,  det är så här att vara människa eller kvinna eller man. Man får bita hop och stå ut. För så gör vi i vår generation i den högpresterande värld vi lever i. För vi har inte tid att känna efter och gör vi det så anses det som att vi gnäller och det mår ingen bra av. 

För visso sant att gnäll inte leder någon vart, men att lyssna in och känna efter vilka behov har jag just nu och hur känns det i kroppen just nu. Kan det jag känner ge mig någon ledtråd om vad jag behöver eller inte behöver?

Våga känna efter så att du vet vad du behöver och vad du vill ha. Inte vad du tror att andra vill att du ska vilja ha eller någon förväntan om att så ska det vara eller kännas. Våga känna efter så blir du klokare och kan vara snällare mot dig själv!

Kärlek inifrån och ut!

//Marina