Jag har alltid älskat rörelse – från barndomens gymnastik och ridning till vuxenlivets träning och yoga. Men det var först när livet satte kroppen på prov som jag verkligen började förstå hur djupt rörelse, tankar och yoga kan påverka vårt välmående. Här delar jag min resa, från prestation och smärta till att hitta hem i Sensing Yoga. Rörelse och träning har alltid varit en del av mitt liv. Det har varierat genom åren beroende på vad livet bestått av, men på ett eller annat sätt har jag alltid återvänt till rörelsen. Det här en berättelse om min resa till det jag gör idag.

Barndomens glädje i rörelse

Som barn provade jag många olika aktiviteter – simning, gymnastik, dans och ridning. När jag blev tonåring slutade jag med gymnastik och simning, men ridningen och dansen fortsatte jag med. När jag själv fick barn väcktes intresset för gymnastik till liv igen, starkare än någonsin. Jag var både ledare och aktiv gymnast som vuxen – en period som var otroligt rolig och givande.

Att prestera och känna styrka kan skapa smärta

Jag har alltid tyckt om att prestera och har ofta haft lätt för de sporter jag utövat. Det gav mig en kick att vara bra på något och att känna mig stark i kroppen. Det jag inte visste då var att prestation i längden kan få en baksida. Ju mer vi presterar, desto större blir lusten – och kraven – att prestera ännu mer. När vi märker att prestation belönas, börjar vi ställa högre krav på oss själva.

Om vi håller fast vid dessa krav under lång tid tar orken slut. Istället för stolthet känner vi oss dåliga och otillräckliga. De negativa tankarna om oss själva skapar tung energi i kroppen. Om vi inte gör oss av med den byggs den på, tills kroppen till slut säger ifrån genom smärta.

Jag har insett att jag samlade på mig både stress och självkritiska tankar när jag inte längre orkade prestera. Jag fick aldrig lära mig att jag duger precis som jag är. Ingen sa att jag var dålig när jag inte presterade, men signalerna kring att prestation värderades högre gjorde att jag kände mig otillräcklig när jag inte presterade.

Yogans första steg

Redan i 20-årsåldern provade jag yoga. Men det var först runt 35 som jag verkligen upptäckte dess djupare kraft. Plötsligt handlade det inte bara om fysisk smidighet eller att klara svåra övningar. Jag fick uppleva välmående på flera plan. Jag lämnade varje klass med ett leende och en känsla av att ha lyfts på ett mentalt plan.

Resan har dock varit lång innan jag kom till insikten att jag duger precis som jag är. Jag behöver inte prestera för att vara bra.

Stress, smärta och motstånd

Under en stressig period började kroppen säga ifrån – kanske var det bara droppen som fick bägaren att rinna över. Jag fick ont i höfterna och hade perioder när jag knappt kunde gå. När jag sökte hjälp fick jag höra att problemen berodde på yogan, utan att någon ens frågade vilken typ av yoga jag gjorde. Det gav mer osäkerhet än stöd, och jag kände att jag inte kunde sluta med det som faktiskt fick mig att må bra.

Jag fortsatte med yogan, men började samtidigt förstå hur stress sätter sig i kroppen – som smärta, stelhet, huvudvärk och sömnproblem. Jag träffade olika terapeuter inom vården men fick ingen riktig hjälp. Till slut fick jag en diagnos: höftartros. Den ställdes via telefon av en sjuksköterska som skickade mig vidare till en sjukgymnast, som konstaterade samma sak. Jag fick höra att det inte fanns så mycket att göra, mer än några övningar, och att det var något jag fick leva med.

Jag gjorde övningarna och de var bra, men jag blev inte bra. Sjukgymnasten menade att jag hade för höga förväntningar på vad vården kan bidra med. Det har jag förstått stämmer.

Att hitta min egen väg

Jag började istället experimentera med ett mjukare och mer inkännande sätt att utöva yoga. Jag kallade det Medveten yoga – där rörelserna fick komma långsamt och intuitivt, istället för genom traditionella flöden eller statiska positioner.

Samtidigt utbildade jag mig i flera yogaformer: hatha, global yoga, vinyasa, yin och yoga nidra. Alla dessa utbildningar har bidragit till den plats jag står på idag. Utan dem hade jag kanske inte haft samma förståelse för mig själv, för yogan och för vad jag kan erbjuda andra – både i form av yoga och, framöver, terapi. Min förhoppning är att kunna hjälpa människor att minska sin smärta, stärka sin självkänsla och få en mer positiv upplevelse av livet.

Jag hittade hem i Sensing Yoga

Den verkliga vändpunkten kom när jag upptäckte Sensing Yoga. Det kändes som att komma hem. Sensing liknade den Medvetna yoga jag själv utforskat, men här fick jag också förklaringar till varför det intuitiva och fria sättet att röra sig är så läkande för kroppen. Jag fick lära mig om fascia och hur kroppen kommunicerar med hjärnan genom så kallade pandikuleringar.

Här fann jag min plats i yogavärlden – en plats där jag kan kombinera mina egna erfarenheter av stress och prestation med ett mjukare och mer hållbart sätt att leva och röra mig.

✨ I ett kommande inlägg vill jag gärna dela mer om min relation till Yoga Nidra, som har haft en stor betydelse för mig.

Med värme och kärlek!

//Marina